Reflections

Bakgrund

Du ler, ditt vänliga ansikte lyser upp en människas dag. Du såg. Just idag såg du en människa som behövde bli sedd. Det glimtar till och du får ett leende tillbaka. Som smittande leenden kan det goda vi gör mot varandra sprida sig som ringar på vattnet. Det tunga vi går igenom i våra liv blir så mycket lättare om vi delar det med varandra. Jag har fått uppleva människors utsträckta händer. Alla behöver någon gång få luta sig mot någon.

Reflections skrev jag som en längtan efter att med det jag är och har få vara en utsträckt hand. En längtan om att våga se på riktigt. Jag tänkte att våra svagheter kanske inte behöver vara hinder för att göra goda saker. Tänk om det är en svaghet eller en erfarenhet som gör att vi kan möta en människa just där hen är. Jesus inspirerar mig. Han vågade möta och ta i människor som ingen annan vågade. Jag själv hamnar ofta i en känsla av maktlöshet om hur jag kan göra skillnad. Jag känner mig inte sällan begränsad av min personlighet, min kunskap, kraft och mitt driv. Men så påminns jag om den Gud jag tror på. Den älskande Guden.

Jag tror att vi är skapade till hans avbild. I sådana fall kan jag få älska och se på andra med hans ögon, med en kärlek av nåd. Jag kan få be en bön om att se någon just idag, inte i min kraft utan med hjälp från Gud.

”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”
Fil 4:13

En bön om att mina ögon får reflektera hans ljus. Jag vill försöka ge vidare det jag har som gåva, stort eller smått. Våga gå fast att det är lättare att stanna kvar